Intro - Karta - Mytologi Profil: Efter Det Stora Kriget insåg Areattne att gudarna hade gjort fel när de använde Ikaria som sitt slagfält. Med tiden fattade hon ett tyckte för livet som blomstrade upp och insåg all den mångfald hon missat medan hon, liksom de andra gudarna, varit alltför enfaldig och förlorat sig i stridens hetta. Nu vill Areattne värna om allt liv och ser till att hennes tillbedjare lever i frid och harmoni och att ingen gör dem illa. Filosofi: Areattne inser att det enda sättet att vinna kriget är att få alla Ikarer att inse att hennes väg är den rätta. Om alla lever i fred och harmoni kommer de andra enfaldiga gudarna ej att tillbes och glömmas bort och då är kriget effektivt vunnet. Utseende: Areattne uppträder oftast i en varm kvinnogestalt, med långt brunt hår och en ständigt välkomnande famn. Hennes symbol är solen som symboliserar livskraften. Tillbedjare: Areattnes tillbedjare existerar i hela Ikaria, men är mest koncentrerade till de centrala delarna av världen. Areater, som de kallar sig, har ofta väldigt neutrala, vänliga drag och deras sinnelag är oftast lättsamt och vänligt. Areattnes tillbedjare hälsar oftast varandra med ett vänligt handslag. Gåvor: Alla tillbedjare av Areattne är ovanligt hälsosamma. De ådrar sig sällan sjukdomar eller åkommor och de magiker som existerar i hennes led brukar Livsmagi; en form av magiskt kunnande som fokuserar sig på helande och stärkande av kroppens egenskaper. Profil: När gudarna förlorat sina förmågor att interagera med Ikaria fysiskt, blev Gilliea mycket sorgsen. Som en av de få gudar som verkligen engagerade sig i själva världen och de få varelser som existerade där, innan Elementens Herrar gav liv åt Ikarerna, saknade hon tiden då hon kunde påverka naturen och de varelser som dväljdes där. När hon senare märkte att hon kunde påverka Ikarerna sökte hon att forma de mottagliga till att anamma hennes kärlek för naturen och det still sinneslag som hon var övertygad krävdes för Ikaria aldrig skulle drabbas av krig lika förödande som Det Stora Kriget. Filosofi: Gilliea anser att det största av världens problem är de inneboende som ständigt försöker ändra den. Hon inser att om alla är nöjda och försöker finna sin inre frid så kommer alla också att kunna njuta och trivas av världen tillsammans i enad harmoni. I ett sådant sinnestillstånd vill igen längre förändra det vackra naturliga och kriget kommer att vara över. Utseende: Gilliea uppträder ofta som en förbryllande blandning av kvinna och natur. Med långt lövliknande hår och ständigt omgiven av djur visar hon sig oftast för sina tillbedjare. Gillieas symbol är trädet som symboliserar naturen självt. Tillbedjare: I alla skogstäta områden av Ikaria kan man finna åtminstone en handfull av Gillieas tillbedjare; Gillieerna. Gillieerna är oftast av en lugn och sansad natur, men har ett vildsint temperament som oftast blir synbart om något brukar våld mot djuren eller naturen. Gillieerna antar ofta djuriska aspekt till följd av sin inre samförståelse med andra skogsvarelser. Gillieer brukar ofta hälsa varandra med att korsa händerna över bröstet och sedan låta dem falla med handflatorna uppåt, till tecken på vänskap. Gåvor: Alla tillbedjare av Gilliea har ovanligt skarpa sinnen. Till följd hör, ser, luktar, smakar och känner de oftast mer än vanliga Ikarer. Gillieernas magiker praktiserar Animalism; en form av magiskt kunnande som frammanar användarens inre natur och även ger avancerade användare förmågan att skifta hamn och anta skepnaden av djur. Profil: Innan Det Stora Kriget var Denemmos en taktiker som oftast försökte organisera sina allierade till större vinster och minimera förluster. Den massiva oordning som rådde bland gudarna och deras viljor som ständigt var i konflikt med varandras upprörde Denemmos som ansåg att ett oorganiserat krig inte var något krig som var vettigt att föras. När Elementens Herrar äntligen bringade ordning i tillvaron drog Denemmos en lättnadens suck, men förfärandes när han insåg att de löst problemet. Trots att gudarna mist sina krafter att själva påverka Ikaria insåg Denemmos snabbt att de andra gudarna snart skulle försöka få Ikarerna att göra sin vilja. Denemmos bestämde sig snabbt för att försöka få ordning på de nya vilsna Ikarerna för att kunna motarbeta det kaos som han snabbt insåg skulle bli följden. Filosofi: Denemmos tror att den som är bäst förberedd vinner. Därför gäller det att i alla aspekter ha en plan och en ansvarig. Denemmos är övertygad om att de andra raserna snart ser storheten i den ordning som råder hos hans Ikarer och således komma att lämna de andra gudarna till förmån för den ordning och reda som endast kan komma genom att tillbe honom. Utseende: Denemmos uppträder ofta som en lärd man med skägg som håller en trave prydligt balanserade böcker i vardera handen som totalt motsvarar den andra i jämvikt och läge. Hans symbol en bok är en våg som symboliserar ordning. Tillbedjare: Denemmos tillbedjare är många, men väldigt splittrade. De flesta som tillber Denemmos gör så för att de fruktar de andra gudarna och ser honom och hans läror som ett bra skydd mot de flesta av de onda gudarnas anhängare. Det allvar och den disciplin som ständigt präglar Denemmos´ Söner, ger de flesta med tiden ganska stela drag och deras skin har en tendens att förhårdna till följd av deras stundom totala brist på humor och glädje. De flesta av Denemmos´ Söner brukar hälsa varandra med olika hälsningsfraser som relaterar till lycka och välstånd till följd av Denemmos visdom. Gåvor: Alla tillbedjare av Denemmos är mycket intelligenta. Deras kunskap om de mesta av det skrivna i Ikaria gör att de ofta har fördelar gentemot andra sina icke så belästa Ikarer. Denemmos´ magiker praktiserar Ordningsmagi; en form av magiskt kunnande som fokuserar på att skärpa sinnet och vissa former av telekinesi. Profil: När gudarna kom till Ikaria blev Xarloth snabbt uttråkad. Till skillnad från de andra gudarna ville Xarloth inte regera över Ikaria utan ville hellre återvända därifrån de ursprungligen kom. Xarloth valde att stå utanför större delen av kriget och hängav sig istället åt att försöka finna olika sätta att råda bot på tristessen genom att observera den unga världen och de övriga gudarnas tråkiga konflikter. Efter att Elementens Herrar blandat sig i leken och Ikarerna tillkom insåg Xarloth snabbt att den nya rasen var kreativ och hade potential. Han började inse att om han motiverade dem nog så kunde kanske någon Ikar en dag komma på ett sätt för honom att ta sig bort härifrån och tillbaka hem. Filosofi: Xarloth är inte brydd i att regera utan försöker istället inspirera så många kreativa Ikarer han kan få tag på för att de skall uppfinna fler fantastiska saker som tar honom närmare sitt mål att återvända hem. Xarloth resonerar, att när han väl är borta kan de andra gudarna göra hur de vill med Ikaria om de vid det skedet kan råda bot på hans tillbedjare. Utseende: Xarloth har inget konstant utseende han brukar uppträda som. Istället visar han sig oftast i en form som inspirerar tillbedjaren i fråga. Xarloths symboler stjärnhimlen som symboliserar mångfalden av bra idéer som inte har framtänkts än. Tillbedjare: Xarloterna, som de kallar sig själv, existerar över hela Ikaria. Även om de trivs bäst i kreativa miljöer där de oftast endast bor Xarloter, så är det inte ovanligt att en av Xarloths tillbedjare bosätter sig mitt bland ett annat folkslag. För det mesta accepteras de öppet, mest på grund av de fantastiska innovationer och uppfinningar de ofta kommer med. Undantaget är Gillieerna, Tanakerna och Hesufells Döttrar som är öppet fientligt inställda till dem. Xaroterna är oftast småväxta och en aning klena, till följd av deras ständiga skapande av bekvämligheter som gör livet lätt för dem. Av någon anledning tappar också de flesta Xarloterna håret efter en tid. Xarloternas officiella hälsning är att skratta och peka på varandras kala hjässor. Gåvor: Alla Xarloter är mycket kreativa av naturen och brukar oftast komma på ovanliga lösningar där andra kört fast med mer konventionella medel. Xarloterna praktiserar ingen magi, men använder sig istället av Teknik som ger dem möjligheten att skapa de mest fantastiska manicker och hjälpmedel, så länge passligt material finns tillhanda förstås. Profil: Luminos var en av de mest ihärdiga gudarna när det gällde ärelystnaden att härska över Ikaria. När Elementens Herrar dock visade sig vara för starka insåg han att dock att det var bästa att vara dem till lags, för stunden och accepterade deras krav. Begränsningarna gjorde dock Luminos både bitter och aggressiv och när Ikarerna började frodas i världen såg han sin chans att genom dem igen bruka sina makt om hämnas på Elementens Herrar för vad de gjort mot honom. Filosofi: Luminos ser de andra gudarna som underlägsna och fruktar dem i sin arrogans inte. Luminos är övertygad om att han, genom att lära sin tillbedjare, ren okonstlad magi har ett övertag som de andra gudarna inte har. Luminos väntar på dagen en magiker blir kraftig nog att befria honom ur sitt fängelse, hjälpa honom överta Ikaria och sedan söka upp och förgöra Elementens Herrar och alla andra makter som vågar resa sig mot honom och hans tillbedjare. Utseende: Luminos presenterar sig ofta för sin tillbedjare och alltid som en mycket attraktiv ung man, badandes i ett övernaturligt ljus. Luminos´ symbol är en gloria som symboliserar fullständig insikt. Tillbedjare: Luminerna existerar runtom i Ikaria, men endast på avlägsna platser där de ostört kan få förkovra sitt magiska kunnande. Ibland reser magiker runt i världen för att lära sig mera eller för att de obehindrat vill använda sig av sina gåvor. Luminerna misstros och efterföljs ofta eftersom deras magi är både förödande och skrämmande i sitt användande. Många har dock lärt sig att uppskatta Luminernas gåvor och anlitar dem ofta för att få ett övertag mot sina fiender. Luminernas sinnelag präglas av falskhet och ångest. De flesta Luminer är paranoida och rädda att någon skall mörda dem för deras kunskaper eller desperata att söka allierade för att besegra någon av sina egna fränder vars makt börjar bli för stark. Luminerna utger sig därför ofta så trevliga och ofarliga som möjligt för att på så viss vinna mest möjliga allierade och inte ådra sig onödiga fiender eller uppmärksamhet. Det senare blir dock ofta ett problem senare eftersom Luminernas natur bottnar i en djup självkärlek och arrogans. Luminernas skinn blir snabbt vitt och deras ögon strålar av magin som flödar i deras kroppar. När Ikarerna utsatts för denna sanna magin upphör deras kroppar att fungera som vanliga kroppar och de kan därför göra en hel som andra folkslag inte kan göra, exempelvis hela sig själva direkt med magi. Med den sanna magin kommer även ett starkt statiskt fält som följer deras gestalt vart de än går. Detta fält skärper och stärker magi i dess närhet, men ger också Luminen en uppfattning om magi i dennes närhet. Kraftfältet har också den obehagliga nackdelen att den lätt drar till sig vissa sorts varelser som reagerar mycket aggressivt på det. Luminer hälsar varandra genom att komma så nära att deras kraftfält möts. Vanliga Ikarer kan inte uppfatta det, men en liten sensation av kontakt känns hos båda Luminarerna när detta inträffar. Som så försöker de flesta Luminer att hålla ett passligt avstånd från varandra för att inte störa eller interagera i onödan om så inte krävs. Gåvor: Alla Luminos´ tillbedjare har fått sina väsen uppfyllda av sann magi. Det Luminer bär på kallas Magisk Essens och det förändrar deras kroppar. Luminer blöder inte och kan hela sig själva magiskt. En Lumin måste alltid ha tillgång till lite magi, annars blir de rastlösa och fysiskt sjuka. Luminer drar till sig magi på olika sätt beroende på inriktning. Trollkarlar föredrar meditation, Häxor månljus eller särskilda platser och Svartkonstnärer genom att omvandla livsenergi till magisk energi. Fördelen med att ha tillgång till Magisk Essens är att det inte finns många begränsningar för vad en kapabel Lumin kan göra, men det gör dem också till ständiga byten och irritationsmoment hos andra folkslag och andra okända varelser som strövar runt i Ikaria. Text: Sammy Åbonde Illustrationer: Zacharias Holmberg